Dieter Schöön - Lablaza - GP review 3/5

Lo-fi-americana-electroSchöön kliver fram från trummisanonymiteten i Punk Funk Union, Silverbullit med flera, som en göteborgsk och rejält utflippad Beck. Han låter stämningsfull americana avlösa Kraftwerk-takter, stolliga ljud och beats. Helt oberäknelig.

Mary Jane är en av sommarens känsligaste kärlekssånger med himmelska mexikanska vibbar, som Schöön långsamt fyller med speed. När han gör tvärtom i I'll go there, famlar öronen efter Schööns röst som slirar undan i frenesin. Snitsigt och väldigt vackert spelat, men ger en känsla av att störa på pin kiv.